Sandras vardagsrum

Okej jag visste att kändisbarn går på teatern och att det kan finnas en chans att kändisarna själva dyker upp, men helt utan förvarning hade jag hälsat på en skådespelare och haft en trevligt liten diskussion om varför barn glömmer saker, som att ta på sig skorna eller gå på toaletten.
Ögonblicket var över lika snabbt som det började..... ( kan man säga så?)

Idag har jag fått leda flera uppvärmningar: För den yngsta gruppen körde jag "vargen och prinsessan" och "dirigenten". För de mellanstora gjorde jag improövningen där man ska studsa en boll och byta mellan varandra. Och med den sista gruppen som är lite äldre gjorde vi en övning som jag kallar "stämningen" där alla skall hålla en känsla och en person skall gissa vilken det är o fan va lyckad övning för den gruppen. Jag var stolt ... både för gruppen men mest för mig själv.

Övningarna gick helt bra och jag hade inte känslan av att dom tvivlade på att jag kunde min sak...
Men klart att det alltid dyker upp frågor i ens huvud sedan när man gjort övningen. Var jag för slapp? förklarade jag otydligt? var det för svårt? lätt? vad göra med busfrön? vad göra med de som är blyga?
Frågorna tar aldrig slut.